Allt började en dag när en journalist besökte en kvinna vid namn Mary ( E) som hade kontaktat journalisten i hopp om att få hjälp med att publicera denna som en artikel i tidningen.

Enligt Mary skulle artikeln handla om en mycket upprörande historia, något hon inte ville gå in allt för djupt på över telefonen, så hon hade istället bjudit över journalisten för ett personligt samtal. Journalisten var knappt en halvomtalad person i sin bransch och såg därför detta som en god chans att komma med något spännande och skapa sig ett rykte som skulle bli omnämnt lång tid framöver.

När journalisten väl anlände hem till Mary fann han henne inlåst i sitt eget badrum, gråtandes och klagandes över att hon led av mardrömmar och syner. Det slutade med att journalisten lämnade huset eftersom han tog för givet att kvinnan bara var disorienterad och inte skulle kunna ge honom något vettigt att publicera.  

En vecka senare fick journalisten reda på att kvinnan var död. Utredningen av händelsen hade visat sig leda till att kvinnan hade tagit sitt eget liv, troligen på grund av vansinne eller galenskap. Vad som hade blivit funnet däremot var en diskett som kvinnan hade haft på sig när hon dog. Vid närmare undersökning lyckades journalisten få reda på att disketten hade innehållit en enda bildfil vid namn smile.jpg.

Denna händelse med Mary E:s självmord skulle senare visa sig vara en av flera andra självmord där plötsliga mardrömmar och syner hade legat som grund. Journalisten grävde med tiden fram en rad olika personer som, i galenskapens verkan, också tycktes ha tagit sina liv efter att ha upplevt samma symtom som Mary. Men självmord i samband med sinnessjukdomar var trots allt inget ovanligt tyckte journalisten och valde därför att inte lägga ner allt för mycket tid åt detta.

Dagar efter att journalisten hade lagt ner sin utredning fick han ett mystiskt mejl från en adress han aldrig tidigare hade stött på. Mejlet hade rubriken “Smile” och kom med en bifogad fil med namn smile.jpg. Samma namn på filen som Mary hade haft på sin diskett.

När journalisten öppnade mejlet möttes han av en förfärlig bild på en leende hund och en uppmaning att sprida mejlet vidare till andra. Skulle han vägra skulle han dö av vansinne efter 3 dagar.

Det är oklart exakt hur journalisten tacklade detta bemötande men det mest uppenbara är att han valde att sprida detta mejl för att förhindra att möta samma öde som Mary och så många andra hade mött. Journalisten publicerade aldrig något angående bilden på hunden eller skrev något alls om hur den kunde få folk att ta sina liv. Men andra rapporter har blivit belysta från folk som har påstått att dem har tagit emot samma mejl och tvingats att sprida den vidare till sina kontakter.

Enligt ryktena så är det inte mejlet i sig som dödar sina offer, det är bilden på hunden som har denna inverkan. Det sägs att historian började med en bild på djävulen som allt eftersom har tagit form av en ondskefull skepnad av en hund. Bilden finns idag att hitta relativt lätt, men många påstår samtidigt att de bilder på smile.jpg som är uppladdade inte är den verkliga bilden. Många påstår att den verkliga bilden har blivit raderad från Internet och att de andra bilderna bara är återskapade för att illustrera hur originalet såg ut.

Får man ett mejl med rubriken “Smile” ska man (enligt rykten) öppna den och bifoga bilden i ett nytt mejl med samma rubrik och skicka det vidare. Ignorera INTE mejlet! Ignorerar man varningen kommer man efter 3 dagar se hur bilden på hunden sakta förvrids till ett groteskt ansikte av kött och blod, samtidigt som ens förnuft tynar bort. Syner kommer att förekomma och mardrömmar om denna hund kommer att terrorisera en tills vansinnet driver en till självmord.