Är helt enkelt ett begrepp baserad på Simon Magus historia och kan väl kallas för idag korruption. Alltså bruket och köp av olika  ämbeten inom kyrkan.

Det skedde under tidig medeltid men biskopar och påvar försökte motarbeta detta. Men det som egentligen är det intressanta i detta är hantering av trolldomsbrott.

Simon var ju en bluff och bedragare som absolut inte kunde utföra några mirakel och då var han inte farlig. Varken kyrkan eller Petrus var oroade över Simon skulle slå tillbaka med satans magi.

Egentligen kan man säga att det var Simons okunnighet som borde stoppas och inte hans egna fantasier om hans magiska krafter.

Som konsenkvens utav detta blev att inom kyrkans äldsta regelverk blev domen mild till skillnad från statens romerska påbud. Mot allt trolldomsutövande.

De hårda straffen visade ju sig komma senare i livet bortom och efter döden.

Aposteln Paulus gjorde en klockren beskrivning av detta i Galaterbrevets femte kapitel; du blir blockerad att komma in i Guds rike om du begår avguderi, trolldom, liderlighet, vrede eller övriga synder.

Likaså i Uppenbarelseboken kapitel 21 står det fega , otrogna , trollkarlar, häxor, mördare, lögnare och avgudasyndare skall hamna i sjön som brinner med eld och svavel.

Hämnden skall ske av GUD och ingen annan.