Prefekten Maximinus
Ledde en utav de största romerska häxjakterna under 300-talet. Maximinus var jurist och prefekt som tjänade under kejsaren Valentinianus I.
Dock hade han genom sin verksamhet ett samband med medlemmar av den gamla senatsaristokratin , rika familjer som kejsaren ej var vänligt inställd till.
Den som har skildrat dessa händelser är historieskrivaren Ammianus Marcellinus och då i sin 28:e bok. Kontentan i boken beskriver Maximinus som en man som ger sig hän att använda sitt redan hårda hjärta till ren och skär grymhet.
Bevisen visar detta genom Maximinus handlingar där han både användt sig av angiveri och spioneri. I hans våld som hamnade ett flertal romare av båda könen i häxdomsprocesser och torterades.
Han lyckades dock inte fälla alla offer utan de fanns dom som endast dömdes till exil. Tex har vi då Hymetius som var prokonsuln i provinsen, Afrika.
Men övrigt så hade Maximinus framgång och registrerade ett flertal dödsdomar. Roms invånare levde under hans skräck och fick inget lugn förrän Maximinus blev utnämd till pretorianprefekt i Gallien.
Maximinus som var kejsarens högra hand härskade där fram till år 376 , då han hamnat i onåd under Valentinianus son och efterträdare Gratianus.
