Karl August Nicander (1799–1839)JULNATTSMUSIKEN I BERGET

Ur Syner och Röster ur Det Fördolda (1838)

Abbé Vogler, känd av hela den bildade världen,
berättade en dag följande händelse:Under mitt vistande i Norge spelte jag orgorna26
i Bergens domkyrka under högmässo-gudstjänsten,
söndagen före Jul. – Kyrkan var full av allehanda
slags folk ur staden och från landet. – Vid det
jag spelade utgången, steg en gammal bonde fram
till mig och syntes särdeles uppmärksam. – Orörlig
stod han där och tycktes lyssna begärligt ända
till dess jag slutat, då han ödmjukt bockade sig
såsom för att tacka – och gå. Organisten, som,
genast vid gubbens ankomst, vresigt ville visa bort
honom, men hindrades av mig, som vinkade åt honom
att bonden kunde få bli kvar, sade till honom
i förbigående: ”Så vackert har du nog aldrig hört
förr.” ”Hm! Nog var det vackert alltid; men nog
har jag hört vackrare ändå,” genmälte gubben

Vackrare!” inföll Organisten häftigt, ”vackrare?
Skäms du inte? Var har du hört vackrare?” Icke
just förlägen över det tvära tilltalet, svarade
bonden helt saktmodigt: ”Jo, i berget hemma, har jag
jul-natten hört musik sådan, att inte ens herrarne
hört dess make.” ”Du ljuger eller också är du
fånig!” snäste honom Organisten – ”Nej intetdera,”
svarade bonden dristigt; ”jag vet väl vad jag säger
– och om Herrarna vilja höra det med, så kan
det gå för sig. – Det är nu snart jul, och om
herrarne inte försmå min låga stuga, så kunna herrarne
vila över hos mig, och jag skall visa vägen,
när tider blir.” – Nyfiken att få se mig omkring på landet och
erfara allmogens hemseder, antog jag gubbens tillbud.Julaftonen, trenne dagar därefter, tidigt på
morgonen, begav jag mig åstad jämte Organisten. Väl
ombondade i en bekväm ressläda, färdades vi genom
en snöhöljd, skogrik bergstrakt, och anlände mot
skymningen till bondens gård, belägen vid foten av
ett mycket stort berg. Gästvänlig, glad och högtids-
klädd, mötte han oss i gårdsgrinden, strök sin
röda filtmössa från det silverfärgade, ymniga håret,
bugade, tackade för sist och hälsade oss välkomna.

Han förde oss in i sin trevliga helgdagsstuga, där
en präktig jul-brasa sken emot oss. Snart var jul-
bordet fullsatt med bullar och ljus, och den vid
dylika tillfällen vanliga kosten: lutfisk och gröt rökte
inbjudande och aptitligt på de blankskurade tennfaten. In kom då hustrun, en ärbar gumma, åtföljd
av tvenne rödblommiga, fryntliga flickor och
tre storväxta, kraftfulla söner. – Vi satte oss
till bordet. Med mössan i handen intonerade gubben,
med ren stämma, en psalm, varuti vi alla instämde;
och därefter lästes högt och andaktsfullt av den
yngsta dottern en upplyftande bordsbön. Det var en
patriarkaliskt enkel och högtidlig familj-fest.Vi gjorde heder åt den smakliga anrättningen,
och efter måltiden, som slöts på samma gudfruktiga
sätt, som den börjat, talade gubben fromt och
varmt över den ingångna helgen, bjöd barnen god
natt – och de gingo samtliga ut tillika med modren.
Då vi voro ensamme, sade gubben: ”Rätt som det
är skola vi ge oss av till berget. – Vid midnatten
plär det vanligen låta höra sig.”Vi pälsade på oss och gingo, i det klaraste månsken , uppför det stora berget. Då vi kommit upp

väl efter. En god stund förflöt – och ingenting
hördes. Organisten, som frös erbarmligt, yttrade
sluteligen: ”Nej det här blir för tråkigt; låt
oss gå hem och lägga oss: en annan gång skall du
inte narra mig, min gubbe lilla!” –I detsamma ljöd utur berget en massa av
underbart sköna harmonier, så ljuva att hjärtat ville
försmälta. Jag var endast öra. Med hängivenhet
sög jag de berusande tonerna och tordes knappt
andas, av fruktan att förlora en enda av dem. Jag
stod där betagen, och glömmer det aldrig; ty något
sådant har jag aldrig hört; det var som jag
ville tänka mig en chor av cherubims-röster och
serafs-harpor. – –Organisten stod bredvid mig och sade efter
någon stund: ”Det här är trolleri!” Han lade sig
ner på berget, försökte titta genom en rämna, och
ropade: ”Hör upp i fans namn!” – I samma ögonblick
tystnade musiken – och Organisten rullade död
vid mina fötter. –

på spetsen bad oss gubben vara tysta och lyssna