Nu har det blivit tid för frågan om vilken betydelse Introversion och Extraversion har med att göra i det terapeutiska sammanhanget. Och betydelsen är en faktiskt mycket liten roll.

Enligt Freud så var Introversionen ett tecken på viss störning. En tillbakahållen libido som påvisar att den psykiska energin är upptagen av ett oarbetat komplex.

Däremot för Jung som var Introversionen det som var nödvändigt för sk introduktion som är en begrundar och ett inre andligt liv.

För Freud så var Extraversionen den nödvändiga för att ta social kontakt och med den kunna inrikta libidon på en kärlekspartner.

Jungs tankar för Extraversionen var ett sökande efter förgängliga objekt utanför sig själv. Som kan leda till en förflackad personlighet. Typ ex; Den introverte uppfattar den extraverte som barnslig och den extraverte uppfattar den introverte som en tråkmåns.

I varje människas livscykel så kan man fråga sig vilket av dessa stadium som föregår ett annat? Introversionen är som en insamling av olika intryck som kräver en viss metabolisering och extraversionen så är det handling som förverkligar det som föregåtts, liksom ett växande frö inom en själ.

Man kan tycka att extraversionen är bättre även om dess libidos innehåll fullbordas. Vi lever med en uppfattning att den extraverte har sämre introspektions förmåga , dock är detta felaktigt. Likaså att vi tror att den introverte inte har en handlingsförmåga eller handlingskraft.