Denna saga är en annan fornordisk trolldomshistoria som jag tänkt berätta om.

I episoden där det berättas om trolldom skildras en man som ser tolv gestalter i en vävkammare. Platsen där detta utspelar sig är i den del av Skottland som vikingarna kallade Katanäs. ( Dagens Caithness.)

De tolv gestalterna är valkyrior som agerar som agenter med order från asaguden Oden. Uppdraget det fått är att hämta hem fallna hjältar till Valhall. De väver in krig och död.

De använder manshuvuden som tyngd på vävstolen , tarmar används som varpen och väft. De har ett svärd som vävsked och en pil som skyttel och ett spjut för att hålla varptrådarna isär.

En sång kan höras under deras arbete , en sång som heter Darrads sång men som även är känd som Spjutsången. De första orden i sången är : Uppspänd på väven , till varsel om manfall , från bommen molntapp och regnet av blod.

När deras uppdrag är färdigt så sliter valkyriorna sönder väven. Och rider vidare till nästa uppdrag.

En kort tid senare på långfredagen 1014 , drabbar två krigshärdar samman på Irland vid byn Clontarf i ett av de största slagen i öns historia.

Man kan också tillägga att sejdkunniga kvinnor skulle kunna utföra samma trolldom som valkyriorna för att förutspå och väva en krigisk framgång.

I Sverige förkom liknande kultelement som nu inte var folkmagi utan kallades signeri och lövgeri. Och den som utförde detta troddes behärska det övernaturliga. Och faktiskt använde det mesta för att utföra denna trolldom. Tex jord från kyrkogårdar, grodor,katter mm.

Dock var tanken på det goda , syftet att avvärja ondskan och inte använda denna makt på att kasta olycka på sina grannar.

Svenskarna hade en kvarlevande smyghedendom där ett ex är att man satte ut mat till hustomtarna.

(more…)

Själva berättelsen utspelar sig i Herjolfsnäs som ligger på södra Grönland.

Völvan Torborg kommer till denna gård med tanke på att sejda inför de församlade. Beskrivningen av Torborg är att hon bär en blå mantel , ett halsband gjorda av glaspärlor och en huvud hätta av lammskinn men fodrad av vitt kattskinn. Tom hennes vantar är utav vitt kattskinn. Hennes skor är välgjorda av kalvskinn och runt midjan bär hon ett sk fnöskebälte. På detta bälte hänger en skinnpåse med trolldomsting. Och i handen håller hon sin völvestav.

Völvestaven identifierar henne i sin yrkesroll. ( Flera såna stavar har återfunnits vid arkeologiska utgrävningar. )

Torborg sätter sig på en kudde gjord av hönsfjädrar. Hon får mat och får sova och därefter hon vaknat så gör husfolket i ordning en sejdhäll. Sejdhällen är liten upphöjd plattform. Torborg sätter sig på denna plats.

Men för att få sejden att fungera måste Torborg få hjälp av en kvinna som kan sjunga en sång för att framkalla andarna. Denna sång heter vårdlocken. Denna kvinna är Gudrid som skall sjunga och hon är den enda som kan denna sång. Och det beror på att Gudrid lärt sig från sin fostermor Halldis på Island.

Gudrid är dock lite motvillig till detta eftersom hon ser sig som en god kristen men hon blir övertygad av gårdsfolket. De andra kvinnorna på gården ställer sig i en ring runt völvan. När Gudrid börjar sjunga då faller Torborg i trans och får kontakt med andarna. När detta är gjort så kan Torborg spå gårdsfolket och berätta deras framtid.

Var ett annat kultbruk som framförallt för nordborna var en viktig aspekt. Och Sejden föregick kristnandet under flera sekler.

Den mest omtalade källan var Eric Rödes Saga , skriven på Island runt 1300-talet. Denna text var special skriven för benedictnunnorna i klostret som låg vid Reynisnes och den skulle användas som en sk uppbyggelse litteratur.

Denna saga lägger störst vikt på den sanna historien om Gudrid Torbjörnsdotter och hennes expedition till Vinland som låg på den nordamerikanska sidan.

Sejdhistoriens början handlar om den fromma hjältinnan Gudrid. Med en tanke från författarens sida ge Gudrid ära. I slutet på hjältinnans berättelse så spår völvan vid namn Torborg att Gudrid kommer bli en anmoder för en ärorik släkt.

Även om själva berättelsen inte är helt sann så kan man med säkerhet fastställa att sk sejder gick till på detta sätt under den äldre medeltiden.

Kvinnomagikerna förknippades inte bara som onda utan till stor del inom svartsexual magi som dessa kvinnor använde för att skada älskare, och äkta makar eller nån annan typ av agg.

Man kan fråga vad kopplingen är?

Varför fanns det en koppling mellan kvinnor och sexualmagi?

Jo för att den allmänna åsikten under den Europeiska medeltiden av de som var lärda , av den kyrkliga och manliga världen att kvinnor överlag hade svårighet att kontrollera sina sexuella drifter.

I många många texter så beskrivs kvinnor som obotligt sexfixerade. Och samtidigt i detta så finns det en dubbelmoral och det var att det ändå var helt ok att använda trolldom för att få kvinnor, finna kärlekens glöd och hjälp mot impotens.

Dåtidens män ansåg också att sexualitet var länkad till sjukdom och kvinnors drift skapade stora besvär.

I den iriska helgonbiografin om Sankt Ciaran beskrivs hur själva helgonet temporärt botade drottningen av Mumu för att hon kände för stark passion för kungen Osraige. Dock hjälpte detta inte fullt ut. Rensningen av hennes kropp för att driva ut hennes syndiga lustar gick inte.

Och det ledde henne senare till hennes död.

Det finns också en annan irisk aspekt I detta och det var att de kvinnor som behövde bli sexuellt mättade , riskerade sitt liv en den längtan men inte bara det!

De blev fula också…

När jag går igenom vår historia så blir jag faktiskt mörkrädd. Detta är inte klokt men tyvärr är det så det var.

Detta fenomen och betroddhet angreps bla av Biskop Agobard. Detta i en skrift skriven under 810- talet. I denna skrift klargör han att det är endast de med guds händer som kan utföra underverk.

Agobard hade en stark tro att folket trodde att bla tempestarierna för varelser som var förbundna från landet Magonia. Folket tisslade och tasslade om att Magonierna färdades på stormmoln och vid vissa tillfällen flög ner för att själa säd från åkrarna.

Men Agobard hade en plan på att få stopp på folkets tro och detta genom rent och skärt kristet upplysningarbete.

I Norden fanns också en tro på att folk kunde flyga på magiskt vis. Det finns en edda dikt som heter Håvamål där trollkvinnor beskrivs som att de högt upp i luften leka. Det finns dock inget datum då dikten uppkommit och det finns heller ingen djupare beskriver på vilka kvinnor som beskrivs förutom att det är en trollkvinna.

Dikten kan ha menat valkyrior eller andra varelser också.

På Irland har vi ett annat exempel på denna tro och det handlar om kvinnliga magiker. Dessa i sin tur beskrivs och förekommer i viss litteratur och då är deras beskrivning att de är ondsinta människor.

Men det fanns också ett manligt alternativ och det var druiderna som trodde kunna flyga och färdas i luften. Enligt prästerskapet så hade de blivit konfronterade och utrotade av missionärer.

Jag finner detta mycket intressant och jag hoppas att du som läser orkar följa med på denna vandring genom tiden.

Hur kunde kyrkan vara så fientlig mot vidskepelse när de inte trodde på magi?

Tänk dig in i missionärernas tankesätt och perspektiv. Europa var långt ifrån ett fullt kristnande. De andliga elementen i folket saknade all form av biblisk grund och detta tolkade kyrkan som ett uttryck för nån form av religiös konkurrans.

Det fanns ju en negativ inställning inom kyrkan framförallt under tidig medeltid mot häxor och trollkunniga men det berodde på att kyrkan ville attackera annan helgedom än vad Gud stod för.

Om man hade en okristen vilja ansåg kyrkan att man var av ondo och då fördömdes man. Och inte den handling man utfört genom att använda magi och trolldom.

Prästerna utförde och satte upp långa listor med förbjudna seder och bruk som tex likvakor med dans och offer till avgudabilder.

Tom det bisarra av folkliga föreställningar som upprörde kyrkan och de präster var tron på att det fanns sk stormmakare som kunde framkalla oväder och stormar.

Under sekler så klargjorde prästerskapet att de enda som hade makt att utföra underverk endast är sanna guds män.

Var det något som folket slutade tänka på och tro?

Nej , även om det skedde en förändring under 700- talet så slutade inte folket tro på att det fanns viss utövning av häxkonst.

Jag kan nämna ett bra exempel i den gotiska historia berättaren Jordanes verk ; om geternas ursprung och bedrifter där han beskriver hur det hunniska folket uppstod.

I detta verk så berättas det om den gotiska kungen Filimer som gör upptäckten att det finns flera magiker hos sitt folk och då av kvinno kön.

(Han kallar dessa kvinnor halirunner , en liten parentes.)

Iallafall så fördrev Filimer dessa kvinnor till ödemarken , där de sedan enbart irrade omkring utan nån form av syfte. Men de upptäcks av sk orena själar som utnyttjar dom till samlag. Och dessa avkommor blir hunnernas anfäder.

Detta verk är inte det enda verk som förklarar att det finns magiker och häxor utan också vid samma tidpunkt ett antal andra författare ( kyrkliga) i Frankrike och Italien som skriver om folkliga vidskepelser.

Vi har då fallet med påven Gregorius I :s dialoger. Och vi har biskopen Gregorius af Tours som var en gallo-romersk historie berättare.

Tänker man tillbaka så kan man ändå se vidden av folkets häxtro, och genom iakttagelser i hela Västeuropa så verkat det funnits ett överflöd av trollkarlar och häxor. Eftersom efterfrågan var mycket stor i folkets jakt på konsultation.

Nånstans så trodde folket mer på magi än kyrkan.