Var en av de personer i Hollywood som såg pararellerna nu som då. I sitt drama The Crucible ( Häxjakten ) med premiär januari 1953 , beskrev han detta.

I detta skådespel använde han häxförföljeserna i Salem /Massachusetts år 1692 med en liknelse över den vansinniga jakten på politiska fiender.

Men det fanns också en stor och viktig skillnad eftersom ” Röda Farans” panikvågor lugnades ner relativt fort. Och de som utsattes i antal av att få sina liv förstörda var relativt jämfört kontra häxförföljeserna ytterst få.

Följden blev inte värre än arbetslöshet och offentlig stigmatisering och de som dömdes till avrättning var ofta brottslingar som ägnat sig åt spioneri.

Ett fall är fallet med makarna Ethet och Julius Rosenberg med år 1953 som dömdes för spioneri.

Summan av hela dessa inlägg är att ingen brändes på bål för sin övertygelse , de värsta häxrättengångarna så räckte det med en dåligt grundad misstanke för att dessa stackars kvinnor och män skulle brinna upp i lågor.

Du kanske känner att jag beskriver ondskans tider med för mycket historia och parareller men för att förstå tanken och orsaken bakom häxförföljeserna dess galenskap och bloddrypande efterspel så behövs historien.

Nästa kapitel är från början i vår äldsta forntid , sen vägen genom antiken till medeltiden då alla fundament lade en grund för påföljande seklers tragedier.

• • Blev ödesdiger , de präster och domare som skulle hantera Västeuropas häxprocesser under 1500- och 1600- talet miste sin kontroll och resultatet blev döden för tusentals oskyldiga.

(more…)

Den begränsande lyckan i dagens Skandinavien, som författaren Aksel Sandemose bok : En flykting korsar sitt spår ( 1933 ) gör en beskrivning av jantelagensregelverk.

Aksel inleder boken med 11 budord , några känner vi väl igen såsom ; ” Du skall inte tro att du är något ” , eller ; ” Du skall inte tro att du är lika god som vi ” , och ; ” Du skall inte tro att  du är klokare än vi”.

Det Aksel menar i boken är att det fanns en sk inte sticka ut mentalitet som genomsyrar det gamla bondesamhället. I grund och botten berodde detta på en form av socialt behov av sammanhållning i en mycket fattig tid , då svälten var som störst.

Folket trodde på en begränsad lycka som enbart skulle fördelas rättvist. Den person som stack ut över normen hotade folkets balans och blev då ett beskymmer som måste bort.

Tanken var hos folket att en enskild människa endast genom att stjäla grannens lycka själva bli lyckliga och göra större vinster på dess bekostnad.

Under 1500 – och 1600 – talet utpekade en stor del att vara häxor och blev offer för dessa grannfejder. Detta är den ena underströmmen och den andra underströmmen är moralpanik.

Denna sk moralpanik var en samhällelig upprördhet över företeelser som ansågs utgöra hot mot livet och dess välfärd. Denna panik har också med täta mellanrum utbrutit sedan mänsklighetens civilisation uppstod. Med en riktning mot allt möjligt.

Tex : från fogdevälde , religiösa bruk , misstänkt brunnsförgiftning , immigranter av besynnerliga främlingar till nutid då det är tex : dansbanor , jazz , kiosklitteratur , video våld och sist men inte minst ett överdrivet hanterande fossila bränslen.

Känns detta märkligt eller uppseendeväckande?

Kanske men det är tyvärr så vi människor fungerar.

Det som är farligt med moralpaniken är att de som befinner sig inom den juridiska sfären saknar erfarenhet för att klara hysterin.

Kommer ondskans tid baseras mycket på. Och framförallt vårt Sverige. Samtidigt en skildring av de nordiska häxprocesserna genom Europa.

Varför?

De nordiska trolldomsprocesserna blir inte begripliga om jag inte först sätter de i relation till den europeiska kontinenten och de Brittiska öarnas häxjakt.

Vi i Sverige,  Norge och Danmark blev starkt påverkade av händelser i omvärlden. Trolldomsrättegångarna var i Norden under medeltiden småskaliga och sporadiska.

Dock så växte företeelsen genom epidemiska flodvågor när idéer och tankar gällande djävulsfördrivning , vattentest och andra utländska tankar letade sig fram till de svenska och danska kungarikena.

Tysklands framtoning var mycket stark på 1500 och 1600 -talen och blev de största landet med häxjagande och häxprocessande. Därifrån var det en stark ström av det kulturella och det juridiska impulser som tog fart norrut.

De idé strömmar som kom från väster där Danmarks Kristian IV och Skottlands Jacob VI som kände varandra skapade ett gemensamt intresse för häxjakter. De tom inspirerande varandra till processer som tog många oskyldiga människoliv.

I dagens Schweiz så löpte det trådar samman under 1400-talets första hälft. Där tron på demoner , idéer om Satan och andra djävulspakter , fantasier om att kunna förflytta sig och flyga på magiskt vis , folkmedicinsk kunnighet , kyrkan som utförde förföljelser av kättare och andra oliktänkande. Häxbålen blev liksom kulmen med storskalighet och framväxande i ren ondska.

Utan hela den diaboliska kombinationen och människans redan illvilja som fanns i det mänskliga samhället hade omöjligt kunnat bli denna stora skala av dödsbringande, falskavittnesmål,  påföljande tortyr och brinnande bål.

Detta är tyvärr en del av den folkliga grundstruktur som finns idag men utan att bli bränd levande på ett bål.

Bakom sagorna Baba Jaga , Ceridwen och Gertre Jeppa finns den?

Är de äkta eller falska?

Ligger en dold verklighet i dessa legenddimmor , bakom slöjan av dold historia? Som under århundraden har förflutit och lagt en oro och rädsla över förfluten tid?

Som du kanske förstår så är detta omöjligt att svara på. Jag kan ta ett exempel: Tobohäxan ,en svensk trollkona som rent teoretiskt kan ha funnits , dock är hennes existens är en fråga för sig. Men , hon uppges ha bott i ett gammalt torp som kallas Tobo. Detta torp ligger nära Stegeborgs slott i Östergötland.

Enligt sägnen som via rykten och faktiskt även vetenskaplig litteratur så avrättades hon för häxeri uppe på Ramunderberget liggande i Söderköping. I början på 1610- talet då hon påstods utföra trollkonster och försökt förgöra landskapets hertig Johan och hans fru Maria Elisabet.

Ligger det nån sanning i detta?

Huvudkällan till Tobohäxans inblandning finnes i en gammal kyrkboksanteckning.

Enligt detta så skall hon innan sin död ha kastat en förbannelse över hovpredikanten Claudius Prytz. Han tjänade under hertigparet. Förbannelsen var att han skulle brinna på samma sätt som hon själv snart skulle göra.

När häxans bål skulle tändas så sägs det att hon gripit tag om Claudius kläder och dragit honom mot sig. Bödel hann dock ingripa och hejdat detta tilltag.

Med lite skeptis så undrar jag om detta är sant , pga att denna  första version skrevs ner på sent 1740-tal. Då som myten : Prytz kappa.

Tobohäxan berättelse har citerats många ggr och är som ett eko i vår litteratur. Carl Jonas Love  Almqvist använde denna fantasi dels som ett brev till sin fru , runt år 1830 då han passerade Söderköping. Samt i en mycket trolig inspirationskälla till hans berömda dikt ; Häxan i Konung Karls tid.

Om Tobohäxan är en äkta förlaga är svårt att säga men det finns en historisk bakgrund och ett scenario som kan stämma med tanke på under Johans regim så blomstrade häxjakterna , med flera rättegångar och brutala avrättningar.

Det finns obevisade skrönor om att de häxor som blev brända på bål under denna regim anklagats för att ha förgjort hertigparet.

I vårt avlånga land finns det en del berättelser om olika vidskepligheter , häxor , förtrollande ställen mm.

Men jag tänkte börja i Skåne. Där fanns det en kvinna vid namn Gertre Jeppa , hon var en trollkunnig gammal dam. Hon lurades till döden av sina grannar. Sägen säger att de tvingade ner henne i en sumpmark av socknens präst. Denna plast kallades Hamnahöl och tillhörde Simris socken uppe på Österlen. När prästen sänkt ner Gertre Jeppa i våtmarker så körde sockenborna en påle rakt genom hennes kropp. Och detta för att förhindra att hon skulle bli fri.

I Halland så finns det ett flertal liknande historier. På 1930 – talet berättades det om ett förtrollat kärr som kallades Gastavrån. Detta kärr låg i Årnaböke. Berättelsen går tillbaka till mitten av 1800-talet där en farlig man begravts i kärret, likaså på honom så hade de kört en stör/ påle genom hans kropp. Folket var sällan vid kärret pga deras rädsla och fruktan att man skulle drabbas av sjukdomar om man nu rörde vid pålen. Det fanns en bonde som inte trodde på dessa vidskepligheter , så han tog sig till kärret och drog loss den. Vid detta tillfälle hörs ett kraftigt dån och en kort tid därefter så blir bonden sjuk. När han sedan låg för döden så var det nån som satte tillbaka påle och då blev bonden helt frisk.

Hur mycket sanning ligger det i dessa historier?

Har en full kompott av både trollkunniga män och kvinnor. Och detta i synnerhet under den senare perioden i vår berättar kultur. Dessa finns i en mycket prominent position.

Vi kan börja i medeltida walesiska legender där Ceridwen med sin magiska poesikittel finns och den trollkunniga modern till Morfran ( monsturösa) och Creirwy ( den undersköna).

Tar vi steget till Finland så finns mytologi och folktradition Louhi , en matriark som styr över Pohjola det nordliga riket. Hon är en formidabel motståndare för Väinämöinen och övriga hjältar i sagan och eposet Kalevala. Hon styr detta epos med unika besvärjelse krafter när hjältarna söker efter hennes fagra och sköna döttrar och i kampen om kontroll över ett magiskt föremål som kallas Sampo.

Även om vi balanserar från nationell epik och till folkliga skrönor så går det inte att missa alla sagor om häxor. För de finns och dyker upp överallt. I hela vår värld.

I nästa inlägg kommer vi till Svergies unika berättelser.

Att börja skriva om ondskans tid är gumman i skogen som första punkt.

För de flesta av oss i Europa har den gumma faktiskt varit mallen för hur en häxa är. Redan som barn hör vi talas om henne , i sagans värld så dyker hon upp i de flesta barnböcker. Vilket innebär att vi inte kommer glömma henne.

Jag menar den hemska beskrivning som finns på en häxa är gammal , ful , lögnaktig, ond , isolerad och boende ensam långt i den djupaste skogen. En magisk stuga där hon mumsar i sig barnkött. Och hon flyger på sin kvast till blåkulla eller om det är i Tyskland så är en resa till Blocksberg.

Denna typ av beskrivning är mycket äldre än bröderna Grimms historier. I vår världsdels folklore är de vanliga kannibaliska häxor.

I den ryska folkloren så heter häxan Baba Jaga , hennes utseende är skräckinjagande och en äldre kvinna som bor i en skogshydda ,byggd på hönsben. Folket som har oturen att möta Baba Jaga kan antingen bli hjälpta eller krossade. Hennes mest framträdande drag är att hon äter barn.

I den engelska folkloren så kallas hon för Black Annis och hon är en häxa med järnklor och aptit på barn. De sägs att hon hemsöker bygderna runt Leicester, boende i en grotta i Dane Hills , dold bakom en stor ek. Och det säga att de som får se en skymt av henne bör passa sig.

I äldre tider så var det vanligt att föräldrar varnade barnen om de inte var snälla så skulle hon komma och ta dom och äta upp dom.

Och jag tror att vi alla nån gång har fått en liknande varning om vi inte är snälla som barn.

Helt bisarrt och totalt onödigt men det folk är rädda för blir alltid ett hot.