År 1890 blir Yeats invigd i Rosenordern av MacGregor Mathers och tvingas att lämna teorierna pga Rosenordern förbjöd användandet av magi.

Yeats precis som andra rosenkreuzare ett torn som ett Sanctuarium ,där han bodde från år 1917 tillsammans med sin fru Georgie Hyde-Lees. Hans fru påbörjade skriva skrifter från andeväsen och de kallades för instruktörerna.

I samma skeende så hade kristendomen gjort ett närmande till undergång och var bestämd till år 2000. Yeats skrev dikten ” The second coming ” där han beskriver människors uppvaknande från 20 sekel av förstenad sömn.

I samma sammanhang kan man se Joakim av Floris som en relativt bortglömd visionär som hade förespått att den nya mänskligheten kommer att leva precis som ljusbärare i enighet med den heliga anden som genomstömmar i dom.

De tre stadier som Floris skrev om motsvarar den sk Hermes Trismegistos som betyder ; Den trefalt store i en människa i en förverkling till Kropp , Själ och Ande.

Med eftertanke kan man få intryck av att Yeats kan ha upplevt MacGregor Mathers som en profet , vilket kan visa sig novellen men verksamheten uppfattades som osedlig eftersom män och kvinnor sågs under nätterna.

Det är bra att komma ihåg att Rosenorderns medlemmar blev socialt stigmaserade och förföljda.

När huvudpersonen flyr från folket så möter han av en ren händelse Owen Aherne från Rosenordern. Owen påvisar att han har ” det mest värdefulla ting i hela världen” i sin ägo.

Det han menar är skriften ” Liber Inducens in Evangelium Aeterna” , denna skrift är skriven av en Joakim av Floris ( år 1132-1201), denna bok brändes på bål av Påven år 1255.

Denna bok innehåller Floris egna visioner om de tre olika tidsåldrarna. I han vision så är Faderns tidsålder representerad av Mose lag , sonens tidsålder är representerad av Jesus sk kärlekslära och sist men inte minst Den heliga andens tidsålder som endast kommer till de människor som är värdiga och som kan överleva andens sanna elddop.

Owen talar om att han just skall sätta sig in i bokens hemligaste del sk Lex Secreta. Av all info blir huvudpersonen trött och lämnar Owen och går hem till sig själv. När han sedan efter ett par dagar återvänder till Owen , då är han borta och hemmet är låst och tomt.

Han ser Owen 10 år senare på avstånd och väljer då att följa efter honom han lyckas och tvingar sig in i Owens hem. Han ifrågasätter Owen om bokens påverkan varit och Owen berättar om lyckan han först kände men efter kom en smärta som gjorde att han insåg att han var fångad i ett mörker. Och att människan befinner sig i en avgrund.

I den alkemiska Rosenorden finns en annan väg , en upphöjd sådan dit människan ännu inte kan nå.

Av rädsla går huvudpersonen och vågar aldrig mer uppsöka Owen Aherne mer.

Denna ockulta mästare / författare fick Nobelpriset 1923. Hans mysterier noveller ; “Lagens tavlor” och ” Rosa Alchemica” , är två av hans noveller.

Huvudpersonen som det handlar om möter sin ockulta mästare efter publikationen av ” Rosa Alchemica “, denne ockulta mästare med namnet Michael Robartos vill inviga honom i alkemiska rosenorden.

Men han vill inte följa med så han väljer att gå till Golgata ( följa Jesus)det andra valet var ju att gå till Eleusis ( följa Apollon). På väg till Golgata så får han en vision och han hör nån ropa : ” spegeln är krossad i otaliga skärvor”!

pga av detta så känner han sig tvingad att följa sin mästare oavsett riktning och väg. Han blir visad och lämnad i Rosenordens tempel , det första han är tvungen att göra är att lära sig en uråldrig dans. Och detta enbart för att komma vidare.

Efter dansen blir han invigd bland både kvinnor och män som bär karmosinröda kåpor. Tillsammans dansar de tills de stupar av trötthet. På morgonen så blir han upptvingad av den hatiska allmänheten som består av grannar och hamnens fiskare. De bryter sig in och blir tvungen att fly.

Strindberg kallade själv detta drama ” mitt mest älskade drama, och min största smärtas barn”.

Det var under infernokrisen 1896 som Strindberg kom i kontakt med rosenkreutziska alkemister i staden Paris.

En del av hans smärta ledde till dramat ” Drömspelet” , med publication år 1902. Säkerligen så såg Strindberg dramat ” Pelleas och Melisande ” som uppförts i Paris runt år 1893 , han umgicks i de kretsar där William Butler Yeats och John Millington Synge träffades. Synge var den som skapade ” The Abbey Theatre” i staden Dublin år 1904. Och dessa var ockulta verksamma.

Det som skiljer Strindbergs mysteriedramor med andra dramer är att Strindberg lägger ut sina tankar i klartext och med speciell symbolik. I hans tankevärld så var livet ett enda utdraget lidande fyllt av besvikelser och tomma förhoppningar.

Det enda som kan göra att vi når befrielse av vår ande är att släppa alla illusioner.

Detta är mycket tänkvärt , eller hur?

När diktaren som sagt dyker upp så upptäcker han att han befinner sig på nytt utanför teatern där Officeraren väntar på sin stora kärlek. Denna ” deja vu ” förstås och tänks av diktaren som om livet bara är en dröm och genom denna förståelse så förstår Agnes i sin tur att livet är en dikt.

Som många andra kvinnor som felat i livet blir Agnes stenad av männen , dessa män förstår inte att hon skulle kunna vara en frälserska. Kvinnan blir beskylld för att vara den som fört in synd och död i livet.

I en uppmaning från Agnes till alla goda människor så ber hon att dessa skall offra sina illusioner i den renande elden.

En av dessa kvinnor offrar sin skönhet , eftersom den bara medfört sorg i livet. En annan kvinna offrar sin fulhet som också skapat sorg.

När de goda människor offrat sina illusioner först då kan de renas. Indra har nu uppnått sin mission för alla människor och kan därför återvända till sin Indra alltså sin himmelska fader…

Att lyckan är av en bedräglig art och att livet bara består av en serie upprepningar i lidande att försaka, att kunna avstå och kunna utstå och att kunna gå ifrån.

Synden är angenäm och utan som obönhörligen kommer att till sist straffas. Att livet handlar bara om förnedring och smuts är något som nu Agnes förstår.

De goda människor som ändå finns och som verkligen genuint vill hjälpa andra, de är inte många men de finns. De hamnar antingen i fängelse eller på dårhus.

Detta rättänkande sk Fariseerna , kälkborgarna, det var de som korsfäste Kristus. Och i sitt egna elände så sätter människorna sin tilltro till vetenskapen men samtidigt så har människan ingen sammanhängande uppfattning om nånting.

De väntar på Lordkanslern ( Francis Bacon)att han skall lösa allt. Det finns en stängd dörr från dramats start med en fyrklöver på , man tror och hoppas att världsgåtans svar skall finnas bakom ,lyckan och svaret.

Det kommer att visa sig att bakom denna dörr så finns ingenting.

En ny karaktär kommer in i dramat och det är Agnes vän diktaren…

Och nu kommer fortsättningen , …

Agnes börjar få en större förståelse och förstår mer och mer att det är synd om människan , även om hon anser att mycket är självförvållat.

Barnet som skulle bli Agnes lycka blir hennes äktenskaps undergång. Agnes har fastnat i moderskapets krav. Hon finner ändå lite glädje över att hon inte får stryk av sin man. Men hon har en stor barnaskara som hon skall försörja ensam.

Agnes har en stor längtan efter Heliotropen till sitt hem. Heliotropen är en blomma som i sin strävan söker solens ljus. Agnes är denna Heliotrop ,hon är själva blomman.

Och på andra sidan har vi officern som överger kärleken och sin lycka, han tar sig igenom detta och skapar en lyckad akademisk karriär. Och där får han en promotion , ett högre steg på karriär trappan då han får Apollons lagerkrans den egentligen titlen är en form av Kristus törnekrona där det menas att lidandet i att inte vara älskad utan att istället studera.

Officeraren hamnar i ett inferno där den som härskar är den svarta mannen Ordström. Denne Ordström har förmågan att dölja misär och elände med ord och olika omskrivningar.

Ordström känner till allt det sköna , vackra men han vet också om att detta förr eller senare kommer hamna ner i gyttjan.

Livet gör förbannat ont!

Officeraren är inte ensam i helvetet utan där finns också en pensionär som skall tillbringa sina sista år i livet till att vänta på måltider och morgontidningen med en liten möjlighet att kanske också få aftontidningen…

August Strindberg vår stora svenska författare, som många kanske inte vet tillhörde frimurarorden.

” Ett drömspel ” är ett mysteriedrama av August Strindberg och den handlar om :

Guden Indra har en dotter som stiger ner till jorden för att känna hur det är att vara en människa.

Agnes blir hennes namn och hon blir en vanlig kvinna , en kvinna som den vanligaste på jorden. Detta första hon ser är att vi människor blir besvikna över småsaker.

Ta tex den man som efter längtan får en fiskhåv men han blir besviken att färgen på håven inte är den gröna nyans som han ville ha.

Eller ta den officer som varit fånge i vårt samhällsbygge, det sk ” det växande slottet “, detta bygge som skall förbättras med tiden. Istället för att tro på detta så tror han på den stora kärleken Victoria. Han står utanför teatern förväntansfullt och kärlekskrank men Victoria kommer aldrig.

Men Agnes vill vara en kvinna som gifter sig med en fattig advokat. Ett barn föds och hon genomgår samma lidande som Jesus på korset. Liknelsen är som alla kvinnors lott med männen som ej respekterar oss kvinnor.

Precis som flesta äktenskap så blir Agnes också olyckligt. Hon avskyr den kål som skall ätas och i sin tur så avskyr advokaten att städa bort den smuts som Agnes ej vill ha omkring sig.

Hon inser dock inte att hela människans liv är som ett stor gyttjebad , den insikten har hon ännu inte kommit till …