Detta är Goethes mysteridrama ; Johann Wolfgang von Goethe, frimurare ansedd av många att vara den tyska romantikens fader.

Född år 1749 och avled 1832.

Han blev upptagen i frimurarlogen : ” Amalia zu den drei Rosen” midsommar 1780 i staden Weimar , var gesäll ett år efter och fick till slut sin befattning ockult mästare den 2 mars år 1782.

Denna loge var knuten till strikt observans som också påverkat den svenska frimurarorden . Från början var Goethe entusiastisk frimurare och år 1795 skrev han ” Das märchen” ( Sagan) som var en allegori över frimureriets tillblivelse.

Efter allt fallit samman så blir templets väktare kungar i underjorden, dessa väktare kommer att representera de 3 historiska tidsåldrarna religioner. Dessa tidsåldrar har blivit mindre och mindre lysande.

I det färdiga templet skall de hedras, men det är färjekarlen ( vishetsläraren) ,som är präst.

Den livgivande skaparguden (Demiurgen) visar vägen med sin lykta men även med hans hjälp så behöver finna vägen själva, han lyser bara upp stigen

Som hjälp får han av sin fru ( kärleken),denna kvinna älskar honom oavsett ålder. Utan att få ett tack så har hon offrat sin i hand i tidens flod.

Med förnyad kraft i slutet kommer kärleken att hjälpa visheten att skapa detta tempe

Människans tidsande som med trög dumhet förmörkar solens ljus ,gestaltas som en jätte. Denna stora jätte blir mot slutet det som den passar bäst för.

Sedan blir det en Kronos/Saturnus gestalt som kommer att visa tiden på ett stort solur. Detta solur används för att tjäna upplysningen utan att förmörka den.

Som ni kanske förstår så är denna “Sagan” bly tung att läsa för oss läsare i dag. “Sagan ” är full av metaforer dom är svåra att förstå.

Denna berättelse kan jämföras med en Kafka roman och ni som tex läst Kafkas processen vet hur tung den ät…

Sagan är en form av en nyckel som ligger omhuldad i en ” gåta”. Gåtan är en kvinna vid namn Lilja ,hon bor på andra sidan av en flod.

Man kan tro att hon är en representant för oskuld, men så är inte fallet. Lilja är här både vithet och visdom.

Hennes namn är egentligen Sofia= visheten som borde älskas av människan som i sin tur tolkas av prinsen i “sagan” som tar hjälp av Filosofin ( kärleken till visheten” )

Irrblossen i Sagan är de omogna själarna som söker efter Lilja pga materiella orsaker. Glansen av guld lockar. Irrblossen använder Alkemi (konsten att göra guld).

För att komma till andra sidan floden så måste de använda och följa en vishetslärare en färgkarl för att komma dit till vishetensland , men de kunde använda och få hjälp av kunskapens orm också för att ta sig över. Denna orm kunde bli en bro som tar över alla som söker sig till vishetensland.

Men detta först när ett tempel ( frimureriet) byggt , med en bas som består av vetenskap och de allra sista delarna från en kyrkan ( en bräcklig kungastaty som är de sista resterna).

Dessa faller samman till en stor klump…

Nu har vi kommit till nästa författare som tillhörde frimurareorden.

Hans namn är Johann Wolfgang von Goethe ( 1749-1832). Han är ansedd av många som den tysk ättliga romantikens far.

Midsommar 1780 gick han med i frimurarlogen ” Amalia zu den drei Rosen ” I staden Weimar. Ett år senare blev han gesäll och slutligen befordrad Mästare mars 1782.

Denna loge var strikt knuten till observansen , som också varit den som påverkat inom den svenska frimurarorden.

Från början var Goethe entusiastisk frimurare vilket resulterade till Mysteriedramat ” Das Märchen ” : Sagan som var menad som en allegori utav frimurarnas tillblivelse , och detta år 1795.

I nästa inlägg kommer jag berätta om ” Sagan “…